lillaaasara

Hela dramgruppen.
detta har som vart bland de bästa jag gjort i hela mitt liv. tack alla!! och ett speciellt tack till Magdalena som trott på oss hela vägen. tack.

hemam w. zero

Zlatan och Linnea.

Soldaten och ctie.

kvällen innan soldaten far ut på krig.

Nunnan och Soldaten.

catie, caties mamma, soldaten.

catie får veta att soldaten är död.

soldaten.

På kortet: sara björklund och Zlatan Jesic.

Hej, jag såg nu att jag inte har skrivit sen första veckan på hjälmared, hielt  sjukt vad mycket som har hänt i mitt liv,
har haft de bästa året i mitt liv. finns inte ord för hur bra jag haft det, 
fått vänner för livet, har skrattat och gråtit tillsammans, att få ara med människor i ett helt år har verkligen förändrat mitt liv,
och jag har insett hur mycket jag älskar att spela teater, nu på vårterminen  gjorde vi upp en stor teater och de var de bland de bästa jag gjort i mitt liv, bland svett och tårar, vi kämpade tillsammans, och att de blev så oerhört bra!=)
Kom varandra så nära på ett speciellt sätt.
De jag vill säga är att jag verkligen älskar er alla. ni på hjälmared har gjort de bästa året i mitt liv helt enkelt, och nu kommer jag börja ett nytt år men kommer aldrig glömma er, ni kommer alltod ha stor plats i mitt hjärta=) <3

Senaste tiden har förändrat mig. Jag har insett lite mer vad vänner och en stark vänskap egentligen är, och vad den kan få för betydelse i livet. Vissa händelser gör att man inser när man behöver vänner som mest. Saker sker som gör att man förstår att ensam inte är stark. Att man behöver någon att kramas med, prata med och att lita på.

När en vän till mig för några veckor sedan drabbades av en fruktansvärt stor sorg, ställdes allting på sin spets. Jag insåg vad som är viktigt, och vad som egentligen betyder något i det långa loppet. Jag insåg hur viktigt det är att våga vara nära en vän, när alla tårar tagit slut och smärtan är så stor att den inte går att förstå. För riktiga vänner kan betyda så mycket i sådana lägen. När man inte orkar själv, behövs det vänner som finns där och faktiskt vågar vara nära och göra vad de kan för att hjälpa, så att man kan komma en bit på vägen från allt det jobbiga.

Det är inte alltid lätt att våga ringa det där samtalet och undra hur någon mår – på insidan. Frågor som ”tänk om jag bara gör allt värre genom att ringa och prata?”, ”Tänk om hon inte vill prata med mig?” ringde i mitt huvud när jag fick reda på hur min vän mådde. Men så tänkte jag: Jag vill visa att jag finns här för henne. Även nu när allt är riktigt, riktigt jobbigt. Och nu efteråt är jag otroligt glad att jag ringde. Det lilla jag kunde göra – det fick betyda något för henne.

En kompis till mig skrev såhär: Man tror man sätter sig själv i sista hand men egentligen gör man det som vi båda mår bäst av. Jag tror att hon har rätt. När man hjälper någon annan mår man bra själv, precis som man själv blir varm när man värmer någon annans frusna händer. Det är det vänskap handlar om. Att finnas för varandra i alla lägen, och att ge utav sin kärlek. För precis som någon klok människa sa: det enda som ökar i mängd när man slösar med det - det är kärlek.

Vänskap handlar om att ge och att få. Om att lita på varandra, och om att våga möta svårigheter i livet tillsammans. Man får bära varandra genom det svåra i livet, och flyga med varandra när allt känns lätt. Samma kloka kompis som ovan sa till vår vän som jag berättat om: Du är så mycket starkare än vad jag trodde någon kunde vara. Men orkar du inte vara lika stark i morgon, då är jag stark för dig.
Jag tror det handlar om just det. Trots att det fruktansvärda som hände min vän, kan jag ändå se att vi har vuxit som människor den senaste tiden. Vi har på något vis insett att man klarar mer än man tror - bara man hjälps åt.

Mobbning är ord som känns som slag i magen!
Slag som gör ont hela livet.
Man ställer sig hela tiden varför man blir mobbad. Vad är det för fel jag gör. Är jag för tjock, är det kläderna, håret, sminket. Vad är det som är fel på mig?

Men man får aldrig reda på svaret. Man tänker alltid att när man träffar dom som har mobbat en ska man fråga dom varför man blev mobbad vad det va för fel man gjorde. Men när man väl står där så vågar man inte då blir det bara dö prat. Om man pratar med någon vuxen så säger dom hela tiden att det inte är dig det är fel på utan det är mobbarna.

Men man tänker hela tiden att det är ens fel inte deras. Man tänker att det är ju självklart att det är mitt fel. Det är mig det är helt fel på. Man får kommentarer av vuxna. Men man tar inte åt sig det. Man vet inte om dom menar det eller inte. Man är för feg för att stå upp för den man är. Man vågar inte rätta på ryggen. Man vågar inte säga något. Man är hela tiden rädd för att dom andra som mobbar någon ska börja skratta.

Man tynar bort fast inte några vuxna märker det. Man försvinner från dom i skolan dom ser inte en. Lärarna ser inte en. dom ser inte att man behöver hjälp.

Dom ser inte hur mycket man har sjunkigt ihop den tiden sen man började skolan tills man slutade.
Det kommer bara fler och fler ord. Som slag med det är värre. Det gör ondare och ondare. Det är som slag i magen utan att man får blåmärke på utsidan. Man får dom på insidan men dom läker inte dom finns där och kommer alltid att göra. Bara att ingen är uppmärksam nog. Vissa ser det men vågar inte säga till om det för dom är rädda att få mobbarna på sig. Men ju mer ni hjälper mobbarna ju sämre mår dom som blir mobbade. Ni ska våga ta steget och säga till om det. Våga säga till så kanske ni har en vän för livet. Inte sådana som bara sviker en för det minsta. Dom kommer alltid att finnas hos er bara ni inte vänder dom ryggen och går.

Försök att förstå dom som blir mobbade. Så kanske vi skulle kunna förminska mobbningen. Försök även förstå dom som blir mobbade.

Jesus är bra om man är nere på bottnen

"Och nu kommer vi till bönen. Var inte som hycklarna när ni ber. De spelar gudsfruktiga genom att be offentligt i gathörnen och i synagogarna där alla kan se dem. De har verkligen ingenting att vänta sig från Gud. När du ber, gå då in i ditt rum och stäng dörren efter dig och be i avskildhet till din Far. Då ska din Far, som känner dina hemligaste tankar, belöna dig. Rabbla inte upp samma bön gång på gång. Det gör de som inte känner Gud. De tror att bönen blir besvarad bara man använder många ord. Kom ihåg att er Far vet exakt vad ni behöver,innan ni ens ber honom om det" ( Matt 6:5-8)


Gud vill inte höra en perfekt bön med många ord som inte kommer ifrån hjärtat. Gud vill att du ska be från ditt hjärta. Alla är kvalicerade till detta. Det är den bön som kommer från ditt hjärta som Gud belönar. På vilket sätt belönar Gud,kanske du undrar. Gud belönar på många olika sätt. Han välsignar våra liv på alla områden, och framförallt: vi får lära känna honom intimt. Bön är egentligen något väldigt enkelt. Kyrktraditionen har förändrat synen på bön från en naturlig kommunikation mellan Gud och människa, till något högtravande som man behöver en lång teologisk utbildning för att kunna utföra på rätt sätt.  Religös bön är tomma, opersonliga ord som inte har någon mening. Verklig bön är gemenskap med Gud. Verklig bön är att samtala med Gud som du samtalar med en nära vän. Bön kommer från ditt hjära är som syre för din ande. Den är livsnödvändig. Gud ser människans hjärta. Gud genomskådar alla våra fasader och ser vårt innersta och våra motiv. Den bön som du ber från ditt hjärta är som musik för Guds öron hur enkel den än är. När du ber från ditt hjärta, så berörs Guds hjärta av din bön.

                         Bön från vårt hjärta är som syre för vår ande, Den är livsnödvändig!

Genom bön får vi också vara med och förändra.  " det verkar som om Gud inte gör nånting, om det inte är någon som ber" . Bön berör och får Gud att handla. Bön är något spännande! Genom bön kan vi förändra vad som inte kan förändras på något annat sätt. Bön är gemensakp med Skaparen av himmel och jord. Bön är att låta Gud påverka våra liv. Genom bön kan vi få se väckelse bryta fram på plats efter plats. genom bön får vi se Guds kraft verka i vår omgivning. Genom bön kan vi få vara med  och skriva historia.
Störst är ändå att bön är ett personligt samtal mellan Gud och hans barn.


                              Var välsignad!    / Sara

                                                                                      Rätt plats...

Det var den ständiga frågan - "Vad vill Du Gud med Mitt liv?" Jag vet inte hur många gånger jag önskade att Gud skulle tala till mig. Högt och ljudligt, med en skräckinjagande brummande stämma, gärna lite eldskrift på väggen och femhundraåttiotvåtusen änglar som trumpetar så att man bara inte kan missa det!! Oj vad många gånger jag önskat att de vore så, vad många gånger jag bett att Gud skulle tilltala just Mig. Ibland verkade det som om alla andra, och då menar jag ALLA, fick tilltal både titt som tätt. "Men käre gode Gud, om Du inte kan tala direkt till Mig så kan Du väl åtminstone, om Du har tid å så sär, tala till någon annan och sända en hälsning till Mig?"... Men det kom inget.

Det har gått flera år nu, och jag har fortfarande inte fått någon eldskrift på väggen, det är fortfarande helt tyst när jag ber och änglarna lyser som oftast med sin frånvaro.

MEN! Det hände något annat istället! En dag satt jag i bilen och var lite småledsen och hann sända en halv tanke till Gud: "Du talar till ALLA andra Gud! Tänk om Du kunde tala till Mig någon gång, tänkt om Du kunde visa Din vilja med Mitt liv..." Då svarade Han - Gud - med en tanke. "Jag behöver inte visa Dig, Kristina, Du ÄR redan på rätt plats! Du är redan i Min vilja, jag har lett Dig in i den." Jag blev så paff! Men det kändes så rätt! Jag ÄR ju på rätt plats! Jag ÄR ju i Guds vilja! Och det bara kom, sådär, med en enda lite tanke. Visste Du att Gud inte först och främst talar med en vibrerande hög röst att det halvt skrämmer livet ur oss och allt runtomkring? Visst händer det! Men Han talar främst med tankar, idéer, visioner och drömmar. Framförallt öppnar Han dörrar och leder den som ber honom in på rätta vägar.

DU har fått idéer. DU har fått drömmar. DU har fått visioner. DU har fått tankar - De är ifrån Gud.

                                                Våga vägra grupptryck!


Hon sneglar ner på flaskan som trycks upp i hennes ansikte. Blickarna var nyss vända åt helt andra håll men just nu tittar alla på henne, bara på henne. Om hon bara kunde få försvinna. Tjejen som håller flaskan ler kallt mot henne och pressar fram orden:
”Gör det bara. Alla andra gör det ju…”
Det är klart att man ska välja den enkla vägen, göra som alla andra, vara precis lagom, i Sverige får man ju inte sticka ut, inte det minsta… eller…?

”Alla andra gör det ju…” Jag avskyr de orden! Varför ska man göra något bara för att alla andra gör det?!
Tar man ett beslut som går emot alla andra så kan det självklart innebära utanförskap, men i det långa loppet får man oftast respekt om man vågar stå fast vid det man tycker och tror på.

Att tänja på sina egna gränser är också väldigt lätt när det gäller grupptryck. ”Men lite skadar väl inte…””Jag gör det bara, så blir det tyst på dem...” och ett par timmar senare vaknar man upp och minns ingenting från kvällen innan. Allt är bara svart.

Våga vägra grupptryck är det jag verkligen vill uppmuntra till! Bestäm innan vad du tycker och varför du tycker som du gör. Det gör det lättare att säga nej (eller i vissa fall ja) när det väl gäller. Våga stå fast vid det du bestämt dig för! Sträva efter att ta den rätta vägen i alla situationer, inte den lätta.

En klok människa sa en gång till mig: ”döda fiskar åker med strömmen, levande simmar mot” Det krävs mod och kraft att stå emot grupptryck – orka hela vägen! Vi behöver fler hjältar i Sverige – för en hjälte, det är precis vad man är när man vågar vägra grupptryck och väljer att gå mot strömmen.

Någon som vill ha en skrynklig hundralapp?


Självklart vill du ha det! Att den är tillknycklad, lite nött i kanterna och smutsig spelar ingen roll, värdet sitter inte där.
Men det är väl bara en skrynklig papperslapp, eller...?

Vi människor har valt att sätta ett väldigt stort värde i en papperslapp. När vi har ett par sådana i händerna känns det som att ingenting är omöjligt och hela världen bara väntar på att bli upptäckt.

Men har du tänkt på att det inte spelar någon roll hur vi behandlar dessa värdefulla pappersbitar? Vi kan spilla ut kaffe, stampa, vika och pressa ihop dem hur mycket vi vill, men hur tillskrynklad Selma Lagerlöf eller Carl Von Linné än blir så är lappen fortfarande lika mycket värd.

Jag tror att det är samma sak med oss människor. Vi kan gå igenom saker i livet som gör att vi blir lite skrynkliga, smutsiga och tilltufsade men vi tappar inte vårt värde för det!

Tänk på det nästa gång du ser en skrynklig hundralapp…

Ett begär är som en eld som driver dig. Det blir en inspiration för dig. Den största orsaken till att de flesta kristna inte växer är att de inte ens tänker på att växa. När du har ett begär efter att få växa I Gud och vara brinnande för honom, kommer du tänka på hur du kan komma närmare Gud. Du vaknar upp morgonen med en passion i ditt hjärta för att växa i Gud. Du längtar efter att få mera tid till att läsa Guds ord. Om inte detta är en verklighet i ditt liv än så kan det bli det. Det kommer att ske, om du begär det. Gud har sagt i sitt ord att han ska utjuta sin Ande över allt kött. Just nu är du inne i ett växthus. du växer andligen för varje stund du tillbringar i Guds närvaro. Du växer dig starkare. Din kärlek till Gud växer och din tro växer.